Snart kommerhuset iMörrum fyllas av doften av pepparkakor, ska snart sätta igång julskivan och snart kommer resten av baksällskapet...

Man blir lite nostalgisk och tänker tillbaka när man var en liten plutt som åt deg så man fick ont i magen....

Träffade en tjej i affären idag som jag lärt känna när hon satti kassan på ICA som vi alltid handlade i när vi bodde i K-hamn.

Vi pratade omlite ditt och datt, även hon hade förlorat jobbet...Sen berättar hon att hennes pappa har cancer i prostatan+skelettmetastaser....ja vad säger man?

Tyckte så synd om henne! Nu till juloch allt!

Men jag pratade med henne och gav henne lite råd....eftersom man jobbar med dessa patienter och träffar mycket anhöriga "vet " man hur de oftast tänker eller vilka frågor som dyker upp...säger inte att alla är lika men tjejen berättade mycket...

Jag bara rös! Kände så för henne, fu f-n....livet är orättvist ibland! Det verkade inte som hon hade så mycket kontakt med sin mamma så de kunde stötta varandra, något som är viktigt vid tråkiga besked...