Idag har det varit en jobbig dag, det var jobbigt att vakna och veta att man skulle avliva Sessan...

Sessan gillar verkligen inte att åka i buren eller gå utanför våra väggar så hon var ganska sur över att åka bil...Väl framme kom vi in i ett rum (där de hade tänt ljus vilket fick det att kännas mer för djävligt) Jag släppte ut henne ur buren, hon strök sig längs väggen och mjauade...Vetrinären kom in, frågade om jag varit med om det innan, nej sa jag...Hon sa att hon skulle ge sprutan med sömnmedel i magen, gjorde det snabbt och släppte sen ner Sessan. Sa att det tar ett tag inna det verkar...Tillslut la hon sig ner, jag satt på golvet jämte henne tills hon hade åkt upp i katthimlen, till Pelle...satt på golvet och klappade henne, tårarna rann och jag hade så fruktansvärt dåligt samvete!!! FY FAN! vill aldrig vara med om det igen!!

Hon ska kremeras och hennes aska strös ut på Bubbetorps djurkyrkogård

Det som också var jobbigt var hur Hanna skulle reagera. Hon frågade var Sessan var och jag sa att hon var sjuk och var i katthimlen hos Pelle. Jaha vad bra sa Hanna och sprang iväg...Jag bara gapade, hade trott hon skulle bryta ihop eller någon annan reaktion...puh...kanske kommer...

Tog bort hennes saker, känns jättekonstigt och tomt. Ingen katt som kommer och vill ha mat eller mjauar...tomt...borta...men skönt att hanna tog det bra!