Vår lilla tjej har alltid ätit mycket och med god aptit!

Ofta säger hon : mamma vilken god mat du har lagat! MUMS!

Men nu är det krig varje gång hon ska äta, hon gör massa dumma och löjliga saker som hon vet att så gör man inte!

Hur mycket ska man tjata och säga till? Försöker att ignorera men vissa saker är så löjliga, kan inte vara tyst...

Vet ju att de äter om de är hungriga....Men hur hård ska man vara? Svårt, svårt svårt!! Jag önskar mig någon måltid med lugn och ro för håller inte Hanna på så skriker Alexander...helt kaos, ett under att man får i sig mat

Mamma har en katt som heter Pelle, han bodde först hos hennes granne men sen dog hon i cancer och Pelle flyttade in hos mamma.

Han är verkligen en speciell katt, vill kela och ligger på rygg med benen åt sidan. det ser så roligt ut!

Hanna gillar honom mycket, så fort vi kommer till mamma ropar hon på Pelle och oftast så kommer han.

Men åren går och Pelle börjar bli gammal och döv. Han rev mamma ganska rejält på benet så hon fick gå och lägga om det och äta olika penicillin....ett ganska fult ärr har hon på benet.

Så idag åker Pelle Katt till katthim len, mamma är hos vetrinären och ska avliva honom.

ha det bra Pelle plutt! Hälsa Sussie å Tusse

Vad jag kom ihåg var Hanna ganska lätt att lägga när hon var liten, ville ju inte sova i vaggan så hon sov i vagnen ganska länge. Hon var ca 8 mån när vi flyttade in henne i eget rum för hon blev störd när vi gick och la oss. La henne med en vällingflaska sen sov hon...

Alexander får jag ingen ordning på, han vill inte alls sova. Han sover 30-60 min åt gången och 3timmar på natten.

Nu har vi börjat ge lite ersättning till natten, ska se om han blir nöjdare och sover lite mer. Det är svårt att få honom att sova på dagen, ofta gnäller han och vill bli buren...jag tror jag har lärt mig några signaler (gnäll) när han är trött.

Det är inte lätt att lära känna sina små...=)

Nu har han börjat härma mer, räcker jag ut tungan gör han det också och skrattar och ser busig ut...och rullar över till mage hela tiden....lilla trollet...

Man älskar sina barn men ibland är man så trött och slutkörd att man inte orkar ta det de gör till sig, man vill bara lägga sig och sova! Men vi kämpar på!

Den här helgen har det varit 2 kalas, Ante och pappa.

Lördagen börjades med gympa, hanna var inte på topp...kanske för hon inte kände någon där? Sen körde vi till Svängsta. Jag tyckte det blev lite segt för alla satt och tittade på film, gillar inte det riktigt när man är iväg typ kalas eller fest...

Vi sov hos pappa så vi körde till K-hamn sen. Hanna var ganska trött så hon somnade ganska tidigt. Roger mådde inte bra så han la sig vid 21.

Jag och pappa kollade första deltävlingen på Melodifestivalen....gillade inte de bildragen som gick vidare...det är aldrig de man tycker som går vidare...ändå tittar man...=)

Söndagen började vid 6.30 med att Hanna skrek efter morfar...han kom och trodde hon hade mardröm....sen var hon bråkig HELA dagen. Hon bråkade vid varenda måltid och när Viggo kom var hon på honom...De stod och hoppade i soffan och såklart ramlade Hanna ner....slog i kinden rätt rejält, då trodde man att de skulle lugna ner sig...nix, efter en liten stund hör vi ett vrål, då har Viggo klämt sig i dörren...verkligen inget lugnt kalas...=)

så vi körde hem,både roger och jag var helt matta, kände oss som trasor båda två...så trötta!

nästa helg kommer verkligen att bli lugnare!!!